Om psykosyntes

Roberto Assagioli

I början av 1900-talet grundade den italienska psykiatern Roberto Assagioli, samtida med Sigmund Freud, Carl Gustav Jung och Sabina Spielrein, en humanistisk psykologi som han kallade psykosyntes. Psykosyntes är ett vetenskapligt koncept, neutral gentemot olika religiösa samfund och rörelser. Den strävar inte efter att ge en metafysisk eller teologisk förklaring till livet mysterium. Den leder till dörren, men stannar där.
Assagioli var till en början medlem av det Internationella psykoanalytiska sällskapet i Zürich. Så småningom kom han, likt C.G. Jung och Alfred Adler, att vända psykoanalysen och Freuds idéer ryggen. Framförallt ville Assagioli, förutom driftslivet också räkna med mänskliga uttryck som kärlek, kreativitet, skönhet och andlighet. Dessa borde ha ett egenvärde och därför studeras för sin egen skull. Assagioli ville räkna med det som var friskt inom varje människa istället för att primärt se på det patologiska. Han kom att så småningom att kalla sin teori för psykosyntes.
1926 grundade Assagioli ett institut i Florens.

Viljans betydelse

Viljan är en bärande del av psykosyntesen. Viljans betydelse i förmågan att ta ansvar, se valmöjligheter och utveckla drivkraften att verka för något i livet. Viljan till kärlek. Kärleken är inte bara en känsla utan en viljeakt. Viljan till mening, viljan att tjäna genom sina handlingar, sprungna ur kärlek till sig själv och andra.

Fler metoder

Psykosyntesen innebär också att arbeta terapeutiskt med flera metoder än samtalet, såsom vägledda visualiseringar, enkla meditationer, gestalt tekniker, skrivande och målande.